Gott nytt 2019

Under hösten har jag har turnerat med Östen med Resten med en ny show som vi kallar ‘PRIVAT’. Det har varit fantastiskt kul.

Jag har spelat på två instrument som jag byggt. Dels mandolinen Liv och gitarren Solen. Båda instrumenten klingar fint ihop med resten av bandet. Det kändes otroligt roligt.

IMG_3400.jpeg

Liv

IMG_3560.jpeg

Solen

Sedan har jag repeterat med ensemblen på Iggesundsrevyn under oktober, november och december. Vi hade premiär igår eftermiddag. Nu har vi ungefär femtio föreställningar framför oss och det känns finfint.

Men jag har snickrat lite också. Iggesundsrevyn behövde en Ukulelebas, U-bas, så jag byggde en. Han fick heta Putte.

Putte

'Madde' - En Signatur-ukulele

Många gitarrfabrikörer har signaturinstrument som de säljer; Martin har bl.a. Eric Clapton, Johnny Cash och Lonnie Donnegan, Gibson har Robert Johnson och Sheryl Crow och många fler.

Själv kör jag min egen signatur. Jens i Östen med Resten var också snäll och skrev på.

Ukulelen är en autografbok för allsången på Tynderö med Martin Häggström och Anna Hanning-Häggström. Meningen är att alla artister som uppträtt på allsången ska skriva sina namn på ukulelen som faktiskt heter Madde efter Annas dotter Madeleine.

När alla artister skrivit sina namn på locket kommer 'Madde' att vara det instrument som har det allra flesta artistsignaturer :-D

Toksoligt

Efter den gigantiska vårfloden är det toksoligt ute och så har det sett ut hela maj. Bönderna - och kanske några andra också - längtar efter regn. Inte jag, jo, lite grann kanske... men bara lite.

Nu har jag färdigställt mitt senaste instrument. Jag la ut en förfrågan på Facebook om vad den skulle heta och fick massor av förslag. Bl.a. Ljudit, Mira, Plumeria, Dosan, Mandolina, Minou och många, många flera. Efter att ha spelat, känt och kollat in henne (ja, det är en hon) fick hon heta LIV.

Hon är så snäll och och Go och full av liv

IMG_3397.jpg

Snön verkar aldrig vilja ta slut, men ljuset är i alla fall här

I början av januari verkade vintern bli en vanlig vinter med lagom mycket snö, men i slutet kom snön. Och det snöade och snöade... I hela (!) februari snöade det. Det går väl över, tänkte jag , men när snön låg en dryg meter på taken var det dags att skotta bort den. Jag och min fru har aldrig fått så mycket motion som den senaste månaden. Snacka om skottår!

Min fru, Annelie på taket.

Min fru, Annelie på taket.

Hur som helst, så är det vackert.

Hur som helst, så är det vackert.

Jag har fått lite (mycket lite) tid över för att stå i verkstaden. Jag har mest stått ovanpå och skottat tak. Men en liten fantastisk parlorgitarr har jag i alla fall på gång. Den kommer att bli jättefin, och blir den lika bra som snygg så kommer den att bli jättefin. Nu väntar jag på en sändning av pärlemor från Asien och när den kommer ska jag lägga in den i greppbrädan.

Åh, vad jag längtar...

Min nya gitarr som ännu inte fått något namn.

Min nya gitarr som ännu inte fått något namn.

Nytt år, nya instrument: En till mandolan och en bizarr

Efter en rolig höst med sexton slutsålda julshower tillsammans med Jens Kristensen och en fantastisk orkester på folkan i Iggesund, en del roliga spelningar med Östen med Resten har jag stått i verkstaden och täljt lite instrument.

Sedan jag byggde den tiosträngade mandolanen (!) så gjorde jag en åttasträngad. Den fick heta Gunvor.

Mandolanen Gunvor

Mandolanen Gunvor

Staffan Lindfors i ÖmR undrade om jag kunde göra en irländsk bouzouki fast med en gitarrform. En sådan utmaning kan jag inte låta bli. Det blev en bozarr som naturligtvis fick heta Bozze.

Bozarren Bozze

Bozarren Bozze